Friedrich Nietzsche var filosof, författare och lingvist. Han föddes
den 15 oktober 1844 i Tyskland, och dog 25 augusti 1900. Under ungdomsperioden
var Schopenhauer och Wagner hans läromästare.
I Zarathustra - verket om den persiske religionsgrundaren Zarathustra
- talade Nietzsche ofta om övermänniskan, en högre ras
som skall utvecklas ur vårt släkte, som något att sträva
efter.
I verket Bortom gott och ont undersöker Nietzsche begreppen gott
och ont genom historien och finner två moraliska ståndpunkter: Herremoralen, som menar att den gode är den ädle,
framstående och högsinnade och den onde den som är föraktlig.
Goda egenskaper är styrka och självständighet. Slavmoralen, som värdesätter sympati, ödmjukhet
och kärlek till nästan, medan styrka och självständighet
ses som förkastliga egenskaper.
Genom kristendomen segrar slavmoralen, vilket leder till att flockmentaliteten
gynnas och individen, den som vill vara herre över sitt eget liv,
förkvävs. Slavarna tämjer herren genom att presentera hordens
moraliska värderingar som sanna och absoluta.
Nietzsche ser viljan till makt som tillvarons drivkraft. Endast övermänniskan
bejakar denna vilja genom att leva fullt och utan förbehåll
och ängslan och utan att förlita sig på ett liv efter
döden. Människan är ett djur som är styrt av sina
drifter och instinkter. Eftersom slavmoralen har segrat tvingas den starke
att rikta sina aggressioner inåt:
Nietzsche menade att själen uppstått för att vi har tvingats
förtrycka visa sidor av oss och i stället framhållit andra.
Det vi inte kan leva ut förtrycker vi, antingen genom att höja
upp, eller genom till exempel behärskning och fördragsamhet
- allt för att hålla det outlevda på plats. Den fria
viljan är ett tankefel som ger upphov till skuldbeläggning eftersom
vi tror att vi kan välja.
Under sina växlingar i övrigt ser Nietzsche alltid filosofins
uppgift som ett lagstiftande för livet. Filosofen ska, enligt hans
åsikt, inte forska rätt på verklighetens orsaker och
sedan bara lyda naturen; hans uppgift är istället att själv
ge livet mening och värde och att skapa en ny mänsklighet.
Nietzsche tvivlade aldrig på sin egen förmåga, och hans
vilja att oupphörligt övervinna sig själv var enorm. Han
använde varje intagen ståndpunkt enbart som fotfäste för
en ännu högre. Här ligger konsekvensen i Nietzsches filosofi,
oavlåten strävan uppåt, alltid med egna krafter, utan
varje bundenhet av tradition eller andras meningar. Med sträng självbehärskning
bevaras livets fulländning och bekämpas allt lågt och
svagt i den egna naturen, dit han lika väl räknar njutningslystnaden
som nyttighetssträvandet.
Språket i Nietzsches arbeten är ofta vackert och poetiskt.
Få samtida författare har avlockat tyska språket ett
sådant välljud och en sådan färgrikedom som han
eller med sådan suverän originalitet begagnat dess resurser.
Särskilt har han utbildat sig till en virtuos i den aforistiska stilen,
vilken hans ögonsjukdom och hans nervösa orolighet gjorde till
en nödvändighet för honom att använda.
Länge var Nietzsche så förbisedd att han tvingades ge
ut sina arbeten på egen bekostnad. Men sedan Brandes 1888 riktat
uppmärksamheten på honom blev han inom kort modefilosofen som
alla bildade måste läsa. Särskilt på ungdomar, som
i sin längtan efter frihet greps av hans opposition mot alla bindande
band, utövade han starkt inflytande.
Nietzsche är kanske den filosof som blivit mest utnyttjad av totalitarismen
under 1900-talet, framförallt nazismen i Tyskland. Mot slutet av
sitt liv blev Nietzsche vansinnig och hans syster utsåg sig själv
till uttolkare av hans texter för sina egna antisemitiska syften.
Själv hade han inget med rastänkande att göra.
Nietzsche var vegetarian och avhållsam till alkohol och kaffe.
Livet består av element som är i ständigt krig med varandra,
och elementen vill fortsätta vara många. Allt ett elements
kraft vill är att ställa sig ett steg högre över den
andra kraften. I denna konstanta och ständiga strävan, är
att bli ett med något annat tveklöst uteslutet.
Kärlek är dock en del av övermänniskan - kärleken
till livets skönhet, glädje och ödet.
Graden av glädje beror på graden av lidande en människa
klarar av att utstå. Lidandet blir till en nödvändighet
för att överhuvudtaget kunna uppleva lycka. Hur kan då
den moderna människan se lidandet som ett problem som måste
övervinnas, undvikas eller transcenderas?
Att acceptera livet precis som det är, att leva i samklang med sitt
öde, det kallar Nietzsche amor fati, kärleken till ödet.
Amor fati är ett förhållningssätt som utmärks
av oförvägenhet, sorglöshet och handlingskraft.
Den svage väntar passivt på att bli älskad. Den ädle
vill att lidandet ska återvända, ja han välkomnar lidandet
som en nödvändig del i den skapande processen som kallas livet.
Den starke älskar villkorslöst ur sin inre kraft av rikedom.
