Vi dras till en annan bara om vi är säkra på att den
vi älskar besvarar vår kärlek. En deprimerad människa
kan inte bli förälskad, eftersom hon saknar livsimpuls och hopp.
För att bli förälskad krävs en gnista hopp om att
kärleken ska vara ömsesidig. Tvivlar vi på att kärlen
är besvarad försvinner begäret.
Vi blir förälskade när vi är redo att lämna en
erfarenhet som är färdigupplevd, vi vill göra en ny utforskning,
förverkliga en dröm. När vi är otillfredställda
med nuet och vill börja om, en pånyttfödelse. Det kan
var när man börjar ny skola, nytt arbete, på en resa,
i ett kärlekslöst förhållande mm. Därav de många
kärleksaffärer mellan studenter på annan ort, soldater
stationerade utomlands, på resor, filminspelningar, båtturer
etc etc. Att vara hemifrån fungerar som en sporre för kärlek
då det ofta löser upp inre hämningar.
Att bli kär följer ofta tätt efter förväntad
separation eller förlust. Med tanke på detta kan vi helt klart
bli förälskade fler gånger i livet, även om vi väljer
att stanna vid en förälskelse. En del säger att de blir
ständigt förälskade, men de förväxlar antagligen
förälskelse med en hastig attraktion, erotik eller utforskning.
Verklig förälskelse tar ett kliv till. Personen ifråga
är outbytbar.
