Sigmund Freud

Österrikaren Sigmund Freud, föddes den 6 maj 1856 i Freiberg, och dog 23 september 1939 i London. Han var läkare, neurolog, författare och grundare av psykoanalysen. Hans mest berömda verk är Drömtydning (1900), där han visar att drömmar går att tolka och förstå.

Sigmund Freud gifte sig 1886 med Martha Bernays, och de fick tre söner och tre döttrar, bland dem Anna Freud..

Freuds har haft en betydelsefull roll i den moderna synen på människan och psykoterapi. Han arbetade ursprungligen som neurolog, och började intressera sig för människans psyke professionellt i 40-årsåldern.

Freud fick i slutet av 1800-talet ett stipendium som möjliggjorde en resa till Paris och sinnessjukhuset la Salpêtrière. Där fick den unge Freud följa professor Jean-Martin Charcots demonstrationer av hur hysteriska kvinnor under hypnos kunde förmås att uppvisa symptom som epilepsiliknande anfall, svimningar etc. I slutet av 1800-talet var hysteri en mycket vanlig diagnos, särskilt hos kvinnor.

Huvuddelen av Freuds patienter var hysterikor och han försökte hjälpa dem med olika metoder. Men patienterna ville inte underkasta sig hypnos. I stället sökte de utlopp genom att vilja tala om sina innersta känslor och tankar. Man börjar nu använda termer som bortträngning och det omedvetna för att förklara det psykologiska skeendet bakom de hysteriska symptomen. Han fann att man genom samtal, hypnos och fria associationer kunde komma åt obehagliga minnen som trängts bort från patientens medvetande. Han tyckte sig finna ett samband mellan traumatiska (ofta incestuösa) sexuella erfarenheter från barndomen och hysteriska symptom.

Freud konstaterar att han kommer längre med sina patienter om han lyssnar och verkligen försöker förstå vad de har att berätta. Han ger upp hypnosen som behandlingsmetod och låter patienten berätta fritt om sitt inre liggande på en soffa. Själv sitter han vid sidan om soffan, bakom patientens huvud, och lyssnar koncentrerat. Metoden kallas fri association och den psykoanalytiska behandlingen är på väg att få sin form. Den fria associationen innebär att terapeuten själv skapar innehåll i det patienten uttrycker.

Freud drog slutsatsen att det fanns en omedveten del i människans psyke som kunde styra över kroppens fysiologiska funktioner och även driva stora delar av människans medvetna processer. Som ett resultat av denna upptäckt och efter flera år av kliniskt arbete presenterade Freud den topografiska modellen av människans psyke:

I det medvetna finns all den information som är tillgänglig för minnet. Det vi känner till och kan komma ihåg.

I det förmedvetna finns sådant som för tillfället inte är medvetet, men blir det relativt lätt, tex tandläkartider, koden till porten mm.

I det omedvetna finns ideer, tankar och händelser som är hotande för individen. De är bortträngda. Det kan vara otrevliga saker som man själv gjort som barn eller obehagliga saker som hänt.

Censorn finns mellan det omedvetna systemet och det förmedvetna. Den bestämmer om information lagrad i det omedvetna ska bli förmedvetet eller ej. Under sömnen försvagas censorn.

Trots censorn kan det omedvetna ändå ta plats i medvetandet som: Felprestationer, som är ett resultat av en konflikt mellan en medveten avsikt och en bortträngd önskan, och drömmar.

I sitt fortsatta teoretiserande utgick Freud från betydelsen av omogna och omedvetna fantasier, bakom senare symptomutveckling. Nu tillkommer teorin om den psykosexuella utvecklingen och dess faser. Här finns bland annat det som Freud kallar för det orala stadiet, det anala stadiet och det genitala stadiet.

1923 presenterar Freud sin strukturella modell över människans psyke där han betonar konflikter mellan våra biologiska drifter:

Detet är den del av psyket som behärskas av medfödda behov, drifter och reflexer. Detet styrs av lustprincipen, dvs att tillfredställa sina drifter och behov

Jaget har en kompromissande roll mellan Detets drifter och Överjagets krav. Det utvecklas under andra levnadsåret då barnet börjar inse att det måste anpassa sig till den yttre verkligheten. Man säger att jaget fungerar efter verklighetsprincipen. Barnet inser t ex att mamma inte alltid kan vara närvarande och att detta inte är farligt.

Överjaget börjar växa fram mellan 2-6 år. Överjaget kan sägas representera samvetet och barnets moral, de regler och värderingar som finns i samhället som föräldrarna överför på barnet via uppfostran. Ofta hör man små barn förmana och uppfostra andra i denna ålder. Kraven som överjaget tar på sig kan vara lika orealistiska som detets drifter och behov

Med hjälp av försvarsmekanismer försöker psyket kontrollera de konflikter som finns mellan detet, jaget och överjaget. Individen vill behålla sin självkänsla och kommer då omedvetet förvanska verkligheten genom att använda en försvarsmekanism. Man tränger bort, förnekar och rationaliserar sina misstag.

I mitten av 1920-talet växte den surrealistiska konststilen fram där man tog till Freuds teorier i sina försök att återskapa människans undermedvetna/övermedvetna tankeprocesser i konst, litteratur och film.

Freud fick många efterföljare som utvecklade hans teorier. Bland de mest kända finns Anna Freud, Carl Gustav Jung, Alfred Adler, Erik H. Erikson, Melanie Klein, Wilhelm Reich och Daniel Stern.

En omtalad teori är den om Oidipuskomplexet, den tar upp barnens dyrkan och attraktion av föräldern av motsatt kön. Samtidigt som de känner svartsjuka gentemot föräldern av samma kön. Till exempel blir den lille pojken förälskad i sin mamma, men inser att han har en konkurrent i pappan som han då vill undanröja.

Pojken ger upp sin strävan att äga mamma, när han inser att han inte kan vinna mot pappa, eftersom denne är större och starkare. Flickan ger inte upp sin pappa, enligt Freud, tills hon hittat en partner och producerat sitt eget barn.

Olöst Oidipus-komplex kan leda till att individen i vuxen ålder har svårt att inleda förhållanden d.v.s. att pojkar har tendens att välja en kvinna som liknar mamman eller kan känna skuldkänslor angående sex.

Libido är den sexuella och fysiska kärleken, vår könsdrift. Freud benämnde den energi, livsdriften, människan fick ur sin könsdrift med det latinska ordet Libido. Motsatsen och komplementet till libidon var enligt Freud dödsdriften; Thanatos. Thanatos är aggressionen, den självdestruktivitet som vänds utåt mot andra.