Buddhismen uppstod i Indien för 2500 år sedan. Den grundades
av Siddhartha Gautama vars titel var Buddha, "den upplyste".
Siddharta var son till en furste. Han förutspåddes att bli
antingen en världslig eller andlig furste, och om han blev en andlig
furste så skulle han föra ett fattigt och kringvandrande liv.
Fadern ville bespara sonen det senare ödet och försökte
därför uppfostra honom till en världslig furste genom att
med alla medel öka sonens kroppsliga del på bekostnad av den
andliga.
Han fjärmade sonen från alla obehagliga intryck, lät
honom få en skyddad uppväxt bakom slottets murar och försökte
bibringa honom illusionen att världen endast innehöll det som
var behagligt.
Han gifte sonen med Yashodara, som var Siddhartas kusin .
Men Siddharta företog fyra utflykter och trots faderns ansträngningar
att avskärma honom från livets skuggsidor fick han under dessa
utflykter i tur och ordning se en åldring, en sjukling, ett lik
och en munk med tiggarskål.
Då han återvände hem efter den fjärde utflykten
fick han beskedet att hans son just hade fötts.
Redan samma natt tog han avsked av Yashodara och började ett nytt
liv som asket (askes = övning i att bli fullkomlig). Han gick sex
år i lära hos asketiska brahmaner. Tidvis bestod hans dagliga
kost av endast ett risgryn och han fick fem beundrande lärjungar.
Men inte heller njutningens absoluta motsats, askesen, visar sig vara
rätt väg till den befrielse från begäret som Siddharta
söker.
I stället kom han till insikt om medelvägen mellan ytterligheterna.
Denna medelväg får sitt uttryck i "de fyra ädla sanningarna"
om lidandet eller dukkha och "den åttafaldiga vägen".
Han har nu blivit "den upplyste", Buddha.
Buddha frestas av djävulen Mara att välja befrielse för
egen del, men övertalas av gudarna att dröja kvar i livet och
sprida sin lära. Han får många lärjungar, stiftar
en munkorden med sonen Rahula som munk och så småningom och
ganska motvilligt en nunneorden med hustrun Yashodara som nunna.
Bland hans lärjungar förekommer en judasgestalt, Devadatta,
som ständigt försöker skada Buddha, men dessa ansträngningar
misslyckas alltid. Favoritlärjungen Ananda är ofta avbildad.
Vid ungefär 80 års ålder dör Buddha av matförgiftning.
Målet är att finna vägen till nirvana, det saliga tillståndet,
och därmed bli fri från lidandet. Detta görs genom att
erkänna de fyra sanningarna om lidande:
Sanningen om lidande. Sanningen om egoistiska önskningar och begär
- den trefaldiga törsten. Grundtanken är att törsten efter
livsbegäret med allt vad därtill hör, är lidandets
orsak. Sanningen om lidandets upphörande, genom den trefaldiga törstens
upphörande; vilket sker genom förintelse av begäret. Sanningen
om vägen till det otillfredsställandes upphörande - den
åttafaldiga vägen.
Den ädla åttafaldiga vägen är namn på det livssätt
som släcker källan till lidande, livstörsten och därmed
leder till nirvana. De ingående åtta dygderna kan delas upp
i tre huvudavdelningar: Vishet/kunskap: Rätt insikt - att ha tillit
till den buddhistiska läran. Rätt tanke - att vara fri från
begär och lust.
Etik: Rätt tal - inte tala illa om andra, sprida
lögner eller använda hårda ord. Rätt handlande -
inte döda eller stjäl. Rätt yrke eller livsuppehälle
- att inte arbeta med något som skadar andra.
Meditation: Rätt strävan - att alltid försöka
göra vad som är rätt och bekämpa det onda. Rätt
medvetenhet - att konstant vara fokuserad och medveten om sina känslor
och tankar . Rätt koncentration - att meditera på ett riktigt
sätt.
De fem etiska reglerna i Buddhismen är:
du bör inte döda levande varelser
du bör inte ta det som inte är givet till dig
du bör inte missbruka din sexualitet
du bör inte ljuga
du bör inte dricka alkohol eller använda narkotika
Det finns två skolor inom buddhismen: Theravada
- de äldstes lära - den ursprungliga läran som är
störst sydligare länder som Sri Lanka, Thailand och Burma. Mahayana
- den stora frälsningsvägen - finns främst i norr, det
vill säga Nepal, Tibet, Kina, Korea och Japan
Antal utövare av Buddhismen är svårt att fastställa,
gissningsvis mellan 200 miljoner och en miljard.
Buddhismens helig skrift är Tipitaka - De tre korgarna - och består
av tre skriftsamlingar.
Det finns inga regler hur ett äktenskap skall utformas, det viktigaste
är att parterna är överrens och att man inte gör varadnra
eller tredje part illa. De löften man ger skall naturligtvis hållas,
och otrohet gör minst en part illa och bör undvikas.
Då det viktigaste är att parterna är överens med
varandra anser buddhismen inte att det är någon etisk skillnad
mellan äktenskap och samboskap. Det är upp till paret vilket
förållande de vill ha till staten, det viktiga är att
de har ett bra förhållande till varandra.
Äktenskapet är liksom andra avtal uppsägningsbart. Är
båda parterna ense är alltså skilsmässa fullt möjlig.
Om bara den ena parten vill säga upp äktenskapet krävs
dock goda skäl.
Buddhismen aser att om en människa skall utvecklas behöver hon
många erfarenheter. De sexuella erfarenheterna ingår i dessa.
Det finns alltså inga krav på avhållsamhet före
äktenskapet.
Alltmed att den buddhistiska träningen fortlöper hos en person
minskas människans behov, även de sexuella. De buddhister som
har hunnit mycket långt väljer ofta celibat.
Det viktiga i en sexuell relation är jämlikhet, öppenhet
och icke-våld. En buddhist skall öva sig i att älska alla,
varför en partner naturligtvis inte är något undantag.
Det är dock viktigt att inte blanda ihop kärlek med begär.
