Carl Gustav Jung, C G Jung, föddes 26 juli 1875 i Schweiz, och dog
6 juni 1961. Han var schweizisk psykiater, psykolog, författare och
mystiker.
Jungs läror bygger på kliniska observationer och studier av
andra kulturer. Jung intresserade sig sig för olika kulturers myter.
Han blandade gärna in element, såsom astrologi och alkemi,
i sin analys av människans kollektiva omedvetna. Ursprungligen var
Jung lärjunge till Sigmund Freud men bröt med honom på
grund av sin avvikande uppfattning om psykoanalytisk teori.
De psykologer som är anhängare av CG Jungs teorier brukar kallas
jungianer, och deras praktik jungiansk psykologi eller analytisk psykologi.
Jung har presenterat en modell för personlighetstyper som bygger
på psykisk orientering (introvert - extrovert)
och fyra funktioner (de rationella - tanke och känsla,
plus de icke rationella - förnimmelse och intuition.)
Tanke och känsla är varandras motsatser, likaså förnimmelse
och intuition. Människor utvecklas olika och en av dessa funktioner
blir den primära funktionen för individen, vilket leder till
att den motsatta funktion förblir outvecklad och primitiv. Någon
funktion i det andra paret kan också utvecklas mer och blir stödfunktion.
Med andra ord: individen kommer att kunna hantera ett par av funktioner
på ett moget och medvetet sätt.
Jungs personlighetsmodell kan åskådliggöras av ett antal
lager:
- Yttersta lagret är det medvetna inkluderande
jaget. Jaget är just det som man menar med att ha självkännedom
- att känna sig själv.
- Nästa lager är det personliga
omedvetna med ett antal omedvetna komplex, bland annat skuggan, persona,
anima eller animus. Innehållet i detta lager är unikt för
varje människa, och vilka komplex man har beror dels vilka anlag
man har, vad man upplevt och hur man hanterat sina upplevelser.
- Det tredje lagret är
det kollektivt omedvetna, gemensamt för alla individer. Här
finns våra grundläggande föreställningar om livet.
De söker sig till ytan i form av drömmar, dikter och myter -
arketyper. Exempel på arketyper är till exempel den evige ynglingen,
den gamle mannen, urmodern, gud. Exempel på arketypiska händelser
är till exempel födelse, död, skiljas från föräldrar,
fria, giftas, skiljas. Arketypiska objekt är till exempel orm, vatten,
sol, måne, eld.
Här finns också persona, som är vårt
försvar mot omvärlden, ungefär som en grekisk teatermask.
Skuggan benämns de förträngda eller omedvetna
sidor om en själv, goda och dåliga. Man ser inte dem själv
men omgivningen kan till viss del märka dem.
Anima är mannens inre kvinna och animus
är kvinnans inre man. Den som lär känna sin anima-animus
når en balanserad peronlighet menar Jung. Ett exempel kan vara när
en kvinna inte känner sin inre man. Hennes projektioner av den inre
mannen kan ta sig uttryck som ett ständigt sökande efter riddaren
i den glänsande rustningen. Attraktionen mellan man och kvinna beror
alltså även på den inre själsbildens egenskaper.
- Det innesta kärnan är arketypen
'Självet' som står för helheten och enheten i personligheten.
Ett viktigt tema i jungiansk psykologi är projektionerna. Projektioner
inträffar kontinuerligt eftersom det som är omedvetet oundvikligen
blir projicerat på omgivningen, dvs man förlägger egenskaper
från det omedvetna hos omvärlden. Ett barn projicerar exempelvis
den medfödda fadersarketypen på sin fader eller på någon
annan mansfigur i sin närhet. På liknande sätt följer
en nykläckt andunge efter det som finns i dess närhet, tex en
sopkvast, eftersom det tror att det är dess mor. Projektioner är
nödvändiga för att en människa ska ha ett incitament
att stiga ur sängen på morgonen.
Emellertid existerar en form av projektioner som är ett gissel för
mänskligheten. Det är skuggprojektioner. När skuggan (det
omedvetna egot) projiceras på människor i omgivningen så
medför det att man förlägger sin egen mörka sida hos
andra. En omogen individ är omedveten om sin egen skugga och därför
är skuggan projicerad på omgivningen. Det är därför
som C. G. Jung i sina böcker ständigt påminner om att
man måste medvetandegöra sin skugga. Om man blir medveten om
den så är den inte längre i den omedvetna sfären
och då blir den inte projicerad. Därmed har man fått
kontroll över sin mörka sida och den behöver därmed
ej drabba ens medmänniskor.
Det är skuggproblematiken som ligger bakom syndabocksyndromet på
arbetsplatser och skolor. En mycket grav form av skuggprojektion är
när den kollektiva skuggan, dvs ett helt folks skugga, projiceras
på ett annat folk.
Anima eller animus är den arketyp som personifierar själen
eller den inre inställningen.
I mannens psyke personifierar anima alla de feminina tendenserna, som
förmåga av personlig kärlek, vaga känslostämningar,
profetiska ingivelser, mottaglighet för irrationella faktorer samt
förhållandet till det omedvetna. I regel är mannens anima
präglad av sin mor. Har modern haft ett negativt inflytande på
mannen, visar det sig i hans anima såsom retlighet, nedslagenhet,
otrygghet, tveksamhet och lättstötthet. Klarar han av att övervinna
de negativa krafternas anlopp, kan det istället stärka hans
maskulinitet.
Anima hjälper till när mannen med sin logiska tanke inte kan
se klart i vissa saker, som kommer från hans omedvetna. Anima riktar
in mannens psyke på de inre värdena och öppnar vägen
in till ett större själsdjup, en vägvisare till den inre
världen och Självet. Det inträder genom känslor, sinnesstämningar,
förväntningar och fantasier som anima sänder honom ofta
i former som t ex konst, poesi, skulptur, dans och musik.
Kvinnans Animus är influerad av hennes far, det är det arv som
ger dotterns animus den speciella färgen, de ”sanna”,
odiskutabla, obestridlig åsikterna - som inte tillhör kvinnan
själv, hennes sanna jag. Det kan leda till att kvinnan får
svårt med mänskliga relationer och särskilt med att få
kontakt med män. Hennes drömmar är fyllda av längtan
och tankar på hur saker och ting ”borde vara”.
Genom animus kan en kvinna lära sig hantera manliga egenskaper som
mod, objektivitet, initiativ. Genom sin animus kan hon också få
kunskap om de processer som har skapat bakgrunden till hennes kulturella
och personliga situation.
Lyckas individen lära känna och respektera det medvetna och
det omedvetna inom sig samt anpassa de till varandra är individuationsprocessen
fullbordad. Människan blir hel och lycklig, kanske är det som
är kvintessens av Jungs livsfilosofi.
