|
|
Svartsjuka och avundsjuka |
Vanligt är att både svartsjuka och avund är omedvetna. Detta gör att de får fritt spelrum i förklädd form - ofta som en för partnern obehaglig och påträngande "omsorg" och ett mästrande "sanningssägande" eller ett försåtligt nedvärderande av din partners goda kvaliteter och glädjeämnen. Detta kan vara mycket svårt att försvara sig mot i längden.
Om du upplever svartsjuka eller avund själv kan det vara din räddning att försöka tala om det som ditt problem, en svårighet inom dig själv. Förutsättningen är att din kärlek har en kärna av äkthet och att du respekterar denna.
Det troligaste är att din partner kan förstå dessa känslor hos dig och känna igen dem hos sig själv om du inte använder dem som vapen! Har du börjat göra det kan tiden för samtal vara förbi, åtminstone för en tid.
Om du kan samtala med din partner kan det resultera i ärliga överenskommelser om vilka krav ni kan ställa på varandra och vilken hänsyn var och en är villig att ta.
|
Inspirera andra genom att skriva en personlig kommentar och rösta. Varför inte
sända länken till dina kompisar. Du hittar funktionen ovan på sidan! |
|
|
|
Hur kommer det sig att en del inte är svartsjuka alls?
|
|
|
Det handlar om godsjälvkänsla eller känslan av själv! Och detta naturligtvis härstämmer från ens bakgrund dvs bra uppfostran, sund interaktion, bekräftelse, kärlek, trygghet som man får av sina föräldrar eller de vuxna som tar hand om en i barndomen. Med en stabil barndom blir man stabil senare i livet!
|
|
|
|
Håller med inlägget ovan! |
|
Självkänslan är avgörande i denna fråga. Ju sämre självkänsla, ju svagare man är som person, och därför känner man hot från andra.
|
|
|
Grunden till svartsjuka är rädslan att förlora den man älskar...eller?
|
|
|
